Jag har haft lite problem med Xgl och Beryl/Compiz/… innan, men nu kör jag Xgl och Beryl för fullt.
Visst så måste jag erkänna att man leker en del i början, och snyggt är det. Ingen tvekan om det. Men det kräver mer av datorn, inte minst en hel del minne.
Det finns nog två saker jag är extra fäst vid, det första är det som Beryl kallar Scale och funkar som exposé i OSX. Ett knapptryck så radar all öppna program upp sig som små miniatyrer. Klickar man på en så kommer den applikationen i fokus. Finns både för aktuellt skrivbord och alla program överallt. Perfekt om man inte mins vart ett program körs, eller har många öppna på samma skrivbord.
*Några terminaler öppna, Firefox, [Krusader][5] och ett videoklipp. Notera att programmen uppdateras i realtime, d.v.s. att filmen rör på sig.* Transparenta fönster är den andra saken jag gillar, en svag transparens på terminaler är så snyggt, men även skuggor ger en mycket trevlig känsla. Visst så är minimeringeffekter, den roterande kuben m.m. även de mycket trevliga effekter men de är scale och transparens som gör att jag sitter och kör den mycket mer krävande (buggiga) Xgl.
*Här ligger jag på “[kuben][4]” mellan två skrivbord, notera transparansen på terminalen, men även att kuben är svagt transparent, man ser bakomliggande skrivbord svagt skina igenom.* Jag kör även 3D Window Layer, uteslutande för att det är snyggt och jag kan ;)
*Notera att fönstren ligger i olika nivåer. Dock bara när kuben roterar.* Tidigare poster:
Beryl & (AI)XGL
XGL -- Video
:: Linux, Beryl, Xgl