Inledning

Så nu sitter jag med totalt tre 2T diskar, två nya och en som sitter i datorn. Tanken är att bygga en RAID5 av diskarna för att få lite mer säkrare lagring. (I en RAID5 så förlorar jag utrymmet från en disk, men jag vinner att valfri disk kan gå sönder utan att jag förlorar någon data).

Först lite bakgrund

Det skönt att ha lite extra utrymme på hårddisken så det inte tar slut så jag har köpt en ny disk till datorn lite då och då under många år. Efter det har jag regelbundet köpt nya diskar i den storlek som var mest prisvärt. 20G, 120G, 200G, 250G, 500G, 1T, 1,5T och slutligen 2T. I början kostade en 20G nästan 3000 kr, för en vecka sedan kostade 2T 600kr.

Den uppmärksamme noterade att jag skrev “för en vecka sedan” och inte “i dag”. Orsaken till det är att priset har ökat kraftigt senaste tiden på disk, så pass mycket att det är värt att nämnas. Dustin har just nu rabatt på en disk på 2T, den kostar “bara” 1990 kr. Det är långt över dubbla priset. Hur kommer det sig? Det har varit mycket översvämningar i Thailand, fabriker, leverantörer och vägar står/är stilla/nere/förstörda och det kommer mycket få leveranser av diskar till omvärlden. Det har skapat ett underskott av hårddiskar på marknaden och inte förvånande så stiger priserna.

I början av november så kostade hårddiskarna "lite" mer än de brukade. För en vecka sedan köpte jag två identiska för 668 kr styck. Dagen efter kostade de ca 1800 kr.

Så här ser det ut nu

Jag började leka med RAID för något år sedan på min dator hemma mellan två av mina diskar, för ett halvår sedan köpte jag en ny dator och slog till på en del bra saker så som en Sandy Bridge i7 2600K, 16G RAM, 2 st SSD:er på 60G samt lite saker runt det som moderkort, låda m.m. Tanken var att installera om och bygga upp saker ordentligt.

Orsaken att det blev två SSD:er på 60G i stället för en på 120G som jag från början tänkte köpa var att det var extrapris på de mindre, jag har sedan slagit ihop de med en RAID0 (stripe) och fått samma storlek men betydligt snabbare disk. Ja, jag gjorde det mest för att det var kul, inte för att jag behövde det.

Mitt system ligger på den RAID:en och den funkar bra och gör vad den ska, jag vet att det är långt från datasäkert då det räcker med att en av SSD:erna ska sluta funka för att allt ska försvinna men de sakerna som jag har i mitt system som jag är rädd om och inte kan återskapa ligger på andra diskar eller är regelbundet säkerhetskopierade.

Problemet är de andra diskarna, alla är olika stora. Just nu sitter det tre vanliga diskar i min dator. 320G, 500G och 2T. 320 disken är en disk som Windows får använda för att installera stora saker på vid behov, startar sällan Windows så den gör inte mycket nu för tiden. Tanken var sedan att bygga en RAID1 (spegel) mellan min 500G-disk och en partition på 500G på min 2T disk. Det skulle ge mig 500G av speglad säker lagring, och 1,5T osäker lagring. Tyvärr blev det inte så då min spegel råkade bli lite större än 500G och jag hade inte tid och ork att fixa det så nu ser det ut så här.

Tycker du att det ser rörigt ut? Det gör jag med. Jag har tre LVM:er, en för snabb disk (SSD), en för säker disk (RAID1) och slutligen en för resten. Det är som jag ville ha det, dock är allt under riktigt rörigt, speciellt med "lvm i raid i lvm" och det skulle bli jobbigt om någon disk dog då det skulle bli en del jobb att få ihop allt igen.

Nu räddningen

När jag är klar så tänker jag bli av med den gamla 320G disken, Windows får 500G disken att leka med i stället och kvar för Linux blir två SSD:er och tre 2T-diskar. Här kommer en bild på hur det ska se ut när jag är klar.

Mycket renare, bort med den icke-RAID:ade lvm:en och in med massor av säker lagring.

Nu det jobbiga (men roliga)

Som du säkert förstår så är det mycket saker som kommer behövas flyttas, jag kommer flytta datan med LVM, det kommer ta tid att få över all data så det här är ett projekt som förmodligen ta hela helgen innan jag är klar. Det vackra är att jag kommer kunna använda datorn som vanligt under nästan hela helgen.

Jag vill flytta data på ett säkert sätt, d.v.s jag vill inte riskera att förlora någon data under tiden jag håller på. Jag börjar med att kolla att min spegel mår bra.

$ cat /proc/mdstat
Personalities : [linear] [multipath] [raid0] [raid1] [raid6] [raid5] [raid4] [raid10]
md127 : active raid1 dm-6[1] sdd1[0]
591786304 blocks [2/2] [UU]

md3 : active raid0 sdc2[1] sda4[0]
62868480 blocks super 1.2 512k chunks

unused devices: <none>

md3 är SSD:erna och ska ej röras, spegeln heter md127. Allt ser bra ut, både 600G-partitionen på min 2T disk, samt raid-i-lvm-hacket ska innehålla samma data. Jag kommer börja med att ta ut både 320 och 500G diskarna för att få bort dem. De innehåller tillsammans spegeln och jag vill vara säker att jag har en backup som jag inte kan råka förstöra, jag behöver även platsen som de sitter på i lådan.

Efter det stoppar jag in mina två nya 2T diskar och bootar dator igen och nu bör det se ut så här:

Min "säkra" lvm som ligger i spegeln är inte säker längre då hälften av spegeln är borta. Men all data går att nå och skulle disken gå sönder nu så kan jag koppla tillbaka de andra diskarna och nå min data.

Nu stänger jag av datorn, öppnar lådan och flyttar om disk.

Nu är jag tillbaka och allt är enligt plan, den speglade disken ville ej komma upp automatisk. Något som var väntat. En RAID kan användas för att få mer prestanda, för att slå samman flera diskar, för att få datasäkerhet och/eller för att göra systemet robust. Linux tar det säkra före det osäkra, som standard så startar den ej RAID:s där en eller flera diskar saknas utan det är något användaren manuellt måste göra. Vill man ändra det beteendet så går det så klart att göra.

$ cat /proc/mdstat
Personalities : [linear] [multipath] [raid0] [raid1] [raid6] [raid5] [raid4] [raid10]
md127 : inactive sdd1[0](S)
591786304 blocks

md3 : active raid0 sdc2[1] sda4[0]
62868480 blocks super 1.2 512k chunks

unused devices: <none>

Som synes så saknas det en disk på md127. Samt man ser att den är stoppad (S). Då det är en spegel så finna all data på sdd1 så det är bara en fråga om att tvinga igång den. Du kan använda det trevliga inbyggda programmet “Disk Utility” för att göra det, men för sakens skulle gör jag det från skalet.

$ sudo mdadm --run /dev/md127
mdadm: started /dev/md127

$ cat /proc/mdstat
Personalities : [linear] [multipath] [raid0] [raid1] [raid6] [raid5] [raid4] [raid10]
md127 : active raid1 sdd1[0]
591786304 blocks [2/1] [U_]

md3 : active raid0 sdc2[1] sda4[0]
62868480 blocks super 1.2 512k chunks

unused devices: <none>

Som synes körs md127 nu, på en disk. Jag har ett par partitioner som ligger på den spegeln som inte blev anslutna vid start, för att montera dem så räcker det med att skriva:

$ sudo mount -a

Det ska vara allt för nu. Nu har jag tillgång till all min data och kan börja kolla på mina nya diskar. Men innan jag börjar göra det så kan det vara en god idé att kolla igenom dem. Nästan alla diskar har något som heter SMART, det är mjukvara på disken för att hålla reda på hur den mår. Den kör regelbundna tester men det går att manuellt trigga lite mer utförliga texter och det är något jag tänkte göra nu. Kommandot för att kontrollera diskar heter smartctl men den här gången tänkte jag använda mig av “Disk Utility”.

Du får en bra översikt av din disk, vilka partitioner den har, om SMART har raporterat något fel m.m. Jag tycker om Disk Utility då man får en bra översikt. Sedan att det är enklare skadar inte heller.

Jag ser tre diskar som heter “2.0 TB Hard Disk”, det är lätta att se vilka diskar som är nya då de är helt tomma. Jag klickade på SMART Data-knappen och valde att köra ett “extended test”. Det kommer ta lång tid men jag har ingen broska utan kan använda datorn som vanligt.

Inte en av de nya diskarna, det här är en av mina SSD:er men här ser du i alla fall ut det ser ut innan man startar testet samt hur det kan se ut efter att ha använt disken ett tag.

Här är en av de nya diskarna, det går bra att stänga ner alla fönster om du vill då testet pågår internt i disken. Stäng inte av datorn bara (eller starta om).

Det går bra att stänga fönstret om du så vill, lät datorn stå eller använd den för fullt. Lämna bara de nya diskarna i fred. Själv blir det nog lite film eller minecraft medan jag väntar.

cirka sex timmar senare…

Jag passar på att köra lite benchmark på diskarna, alltid kul och veta vad de klarar av. Efter det är det tid för att skapa RAID5:an.

Vänta nu kanske du säger, behöver jag inte tre diskar för det? Jo, tre diskar är minimun för en RAID5 med full redundans, det är dock möjligt att temporärt köra den med två diskar, den extra disken innehåller bara redundant data.

Här ser man att det spelar roll vart på disken som datan ligger.

Jag väljer åter igen att använda mig av kommandoraden för att arbeta med min RAID, tycker det känns som man har mer kontroll. Men det går att arbeta med den från Disk Utility med om du föredrar.

Det finns olika sätt man kan bygga RAID:en på, du kan använda rådisken rakt av, eller en partition på den. Jag rekommenderar att du använder en partition av två orsaker.

1. Om du någon gång behöver kunna boota från disken så behöver du de där 512 byten i början av disken, om du partitionerar disken så är de reserverade.
2. Alla tre diskar på 2T är på 2000398934016 bytes, låt säga att en av diskarna behöver bytas. Låt säga att utbytesdisken är på 2T den med men den är lite mindre, låt säga 2000397885440 bytes (1 MB mindre). Den kommer ej gå att använda då den är för liten. Min rekommendation är att du lämnar “lagom mycket” på slutet av disken för att undvika att sånt här händer.

Jag dog till med ett runt och fint värde på 1998 och lämnar lämnar strax över 2G på slutet. Jag hade kunnat lämna lite mindre men 2G duger fint och lämnar bra marginal. Som synes lämnade jag även lite plats i början av disken (1 räcker förmodligen) för att ge parted möjlighet att aligna partitionen efter diskens fysiska block.

Skapa en partitionstabell på diskarna, jag valde gamla klassiska msdos men GPT bör funka lika bra om du föredrar det.

$ sudo parted /dev/sdb mktable msdos
$ sudo parted /dev/sde mktable msdos

Nu skapar jag partitionerna

$ sudo parted /dev/sdb mkpart p 4 1998G
$ sudo parted /dev/sde mkpart p 4 1998G

Nu skapar vi vår nya RAID5 på två diskar, och en disk som saknas:

$ sudo mdadm --create /dev/md4 --level=raid5 --raid-devices=3 /dev/sdb1 /dev/sde1 missing

Nu ser det ut så här

$ cat /proc/mdstat Personalities : [linear] [multipath] [raid0] [raid1] [raid6] [raid5] [raid4] [raid10]
md4 : active raid5 sde1[1] sdb1[0]
3902331904 blocks super 1.2 level 5, 512k chunk, algorithm 2 [3/2] [UU_]

md127 : active raid1 sdd1[0]
591786304 blocks [2/1] [U_]

md3 : active raid0 sdc2[1] sda4[0]
62868480 blocks super 1.2 512k chunks

unused devices: <none>

Som synes är md4 uppe och kör, även om den saknar en disk. Nu är det tid att börja flytta över LVM till den nya disken.

Jag formaterade vår nya raid för LVM, nu verkar LVM vara duktig på just att aligna i 4k block men det skadar inte att vara lite petig och ange några parametrar.

$ sudo pvcreate --dataalignment 4096 /dev/md4

Jag har sedan tidigare följande volymgrupper i LVM

$ sudo vgs
VG        #PV #LV #SN Attr   VSize   VFree
RD_mirror   1   2   0 wz--n- 564.37g 380.00m
RD_pool     1   6   0 wz--n-   1.27t 190.58g
SSD         1   2   0 wz--n-  59.95g  22.70g

RD_mirror är den gamla spegeln, RD_pool är den stora poolen av data som inte var RAID:ad samt SSD är föga förvånande mina SSD:s. Tanken är att flytta alla volymer över från RD_mirror till vår nya raid. Jag tänker göra det genom att utöka RD_mirror så den innefattar vår nya RAID för att sedan ta bort den gamla disken från volymgruppen. Det kommer ta ett tag men när det är gjort bör all data i RD_mirror bara ligga på vår nya RAID.

Så här ser det ut nu, vår volymgrupp är på ca 564G och ligger bara på den gamla speglade RAID:en.

$ sudo vgdisplay RD_mirror | grep Size
VG Size               564.37 GiB
PE Size               4.00 MiB
Alloc PE / Size       144384 / 564.00 GiB
Free  PE / Size       95 / 380.00 MiB

Jag stoppar in den nya stora RAID5-raiden i volymgruppen

$ sudo lvextend RD_mirror /dev/md4

Vi har nu ca 3,6T att leka med, nu ligger volymgruppen över både gamla och nya RAID:en.

$ sudo vgdisplay RD_mirror | grep Size
VG Size               4.19 TiB
PE Size               4.00 MiB
Alloc PE / Size       144384 / 564.00 GiB
Free  PE / Size       952811 / 3.63 TiB

Nu vill vi få bort datan från den gamla spegeln och in i vår nya fina RAID. Om man kör pvmove på bara en måldisk så utryms den på alla volymer, i det här fallet så kommer allt åka över till md4.

$ sudo pvmove /dev/md127

Det här kommer ta lång tid, som ni ser har jag 564.37G att kopiera. Passande nog så är jag ganska trött och klockan är mycket så nu går jag och lägger mig. En sista sak först, pvmove är en destruktiv handling, om något går fel så får du dataförlust, även om det inte är troligt så är det bra att ha en backup först. Jag har redan en backup (de två diskarna som nu ligger på mitt skrivbord).

Nu har jag vaknat och allt har gått bra, nu plockar jag bort spegeln från volymgruppen.

$ sudo vgreduce RD_mirror /dev/md127

Som synes har vi nu “bara” ca 3T, allt ligger nu på /dev/md4

$ sudo vgdisplay RD_mirror | grep Size
VG Size               3.63 TiB
PE Size               4.00 MiB
Alloc PE / Size       144384 / 564.00 GiB
Free  PE / Size       808332 / 3.08 TiB

Jag tycker inte att namnet RD_mirror passar så bra länge så jag döper om den till RD_raid

$ sudo vgrename RD_mirror RD_raid

Glöm inte bort att om du har monteringar som använde RD_mirror så kan det vara en bra idé att uppdatera sökvägarna.

Nu är det tid för volymerna i RD_pool att flyttas över till RD_raid, för det så gör jag så här:

Jag kommer använda mig av vgmerge, för att det ska funka så måste extents i volymgruppen vara lika stora, i mitt fall är dom det. Funkar inte det så kan du alltid ta en snapshot (eller avmontera volymen och kopiera direkt från den), skapa en lika stor volym där du vill ha den och dd:a över datan. Lösningen med dd har jag gjort förr och den funkar bra men den här gången blir det vgmerge för mig.

Vi behöver stänga av RD_pool innan vi kan slå samman den med RD_raid

$ sudo vgchange -a n RD_pool

Här slår vi samman RD_pool med RD_raid

$ sudo vgmerge RD_raid RD_pool

Som synes finns ej RD_pool längre utan allt ligger i RD_raid

$ sudo vgs
VG      #PV #LV #SN Attr   VSize  VFree
RD_raid   2   8   0 wz--n-  4.90t  3.27t
SSD       1   2   0 wz--n- 59.95g 22.70g

Nu börjar vi närma oss, även om datan ligger i rätt volymgrupp så ligger den fortfarande kvar på samma fysiska disk.

$ sudo pvs
PV         VG      Fmt  Attr PSize   PFree
/dev/md127         lvm2 a-   564.37g 564.37g
/dev/md3   SSD     lvm2 a-    59.95g  22.70g
/dev/md4   RD_raid lvm2 a-     3.63t   3.08t
/dev/sdd5  RD_raid lvm2 a-     1.27t 190.58g

Vi applicerar samma teknik som innan:

$ sudo pvmove /dev/sdd5

Förra gången flyttade jag bara 564G, den här gången är det 1,1T så det kommer ta strax över dubbelt så lång tid, vilken tur att jag har planer för dagen. Det blir en tur för mig till tekniska för att se på NASA utställningen.

Några timmar efter ha kollar på modeller och replica av raketer och kapslar, samt en och annan äkta del. Gått hem, ätit mat och fastnat i långa diskussioner, hamnat framför datorn och spelat minecraft så är det fortfarande 20% kvar. Tror nog inte jag kommer vidare i kväll då klockan redan är efter midnatt. Ang. bilden så är det en liten souvenir som jag köpte i kiosken.

Wow, förvirringen nästan ett dygn senare, men det står 100% på min högra skärm så det är klart. Det blev nog klart för 7-8 timmar sedan tror jag men då sov jag. Nu blir det lite kaffe och några minuter för att samla tankarna vart jag var och vad jag ska göra nu (så bra att jag har skrivit ner det).

Jag tar bort sdd5 from RD_raid:

$ sudo vgreduce RD_raid /dev/sdd5

Så, nu är omflyttningen kvar. Det som återstår är att stoppa in den sista 2T disken i RAID:en (md4). Men innan det så vill jag vara lite ordentlig och kolla att att viktig data funkar. Det i min värld enklaste sätter för att vara 100 000% säker att jag kan läsa datan från de nya diskarna och RAID:en är helt enkelt att stänga av datorn och dra ut den gamla disken och ser om saker startar om om jag kan nå all min data.

Det finns även en fil /etc/mdadm/mdadm.conf, under Debian måste man manuellt uppdatera den, jag väljer att inte göra det nu då jag vill se om Ubuntu gör nått själv med den. Kan vara intressant och se.

Återkommer efter att ha dragit ut lite sladdar och testat.

Nope, var tvungen att updatera mdadm.conf, det görs enklast med att bli root och köra:

mdadm --examine --scan >> /etc/mdadm/mdadm.conf

Nu har du sparat information om alla dina RAID:s i slutet på filen, redigera den nu och ta bort dubbletter samt gamla RAID:s som du inte längre vill ha kvar (md127 i mitt fall).

Efter två ombooter (drog ut fel disk först) så funkar allt fint, jag uppdaterade /etc/fstab så att de pekar på de nya sökvägarna (jag bytte namn på mina volymgrupper) samt körde:

$ sudo mount -a
$ sudo swapon -a

Voilá, jag allt funkar fint, den nya raiden heter dock md127 i stället för md4. Ska jag vara ärlig så vet jag inte exakt vad som får den att namnge den 127, det verkar som att den använder 127, 126, o.s.v. som namn när något inte är helt 100. I mitt fall så döpte den om sig själv tillbaka till md4 efter att jag var klar. Men annars ska logiken vara att göra en --stop, följt av en --remove och slutligen --assemble på allt igen. Det funkar dock oberoende vad den heter.

Nu sätter jag in sista disken, tar bort partitionerna och partitionerar den på nytt på samma sätt som på de andra två, jag bygger sedan ut RAID:en över den och testar att allt funkar. Rundar av med att starta om datorn för att verifiera att allt kommer upp rätt.

$ sudo parted /dev/sdd mkpart p 4 1998G
$ sudo mdadm --add /dev/md127 /dev/sdd1

Nu är RAID:en komplett, det kommer trigga en synkronisering, något du kan se här:

$ cat /proc/mdstat
Personalities : [linear] [multipath] [raid0] [raid1] [raid6] [raid5] [raid4] [raid10]
md3 : active raid0 sdc2[1] sda4[0]
62868480 blocks super 1.2 512k chunks

md127 : active raid5 sdd1[3] sdb1[0] sde1[1]
3902331904 blocks super 1.2 level 5, 512k chunk, algorithm 2 [3/2] [UU_]
[>....................]  recovery =  0.0% (182400/1951165952) finish=534.7min speed=60800K/sec

unused devices: <none>

Synkroniseringen är något som sker transparent i bakgrunden, det är inget problem att göra vad du vill, inklusive starta om datorn då den kommer fortsätta snällt i bakgrunden. Tänk dock på att du har ingen fullt komplett RAID5:a med redundans förrän den är klar.

Det var allt, några timmar senare var allt klar och jag passade på att uppdatera datorn till 10.11.

Om datorn startar för snabbt så kan Ubuntu råka ut för  det roliga problemet att temat inte laddas. Jag påstår inte att jag vet vad som går fel men gnome-settings-daemon hinner starta för fort innan något annat är startat.

Lösningen är enkelt, lägg en liten fördröjning innan gnome-settings-daemon och låt “vad det nu är” hinna starta. Det är vad jag kallar ett fulhack men ett acceptabelt sådant för att fixa en bugg i väntan på att den blir fixad.

Redigera filen
/etc/xdg/autostart/gnome-settings-daemon.desktop

Ändra raden Exec till
Exec= bash -c “sleep 2; /usr/lib/gnome-settings-daemon/gnome-settings-daemon”

Notera “sleep 2″, om du vill experimentera kan du prova med en sekund i stället, men en sekund hit eller dit känns inte märkbart. Hjälper inte det prova med en större siffra. Kanske din dator behöver lite mer tid på sig.

Jag hoppas det hjälper någon.

Har du ett nätverkskort på din dator av typ r8169 och kör Linux, du har problem med att du inte får en länk så är lösningen ganska enkel.

Problemet uppenbarar sig med att du regelbundet tappar kontakten med nätet i några sekunder, du hittar även en mängd med “link up” i /var/log/messages.

I mitt fall är problemet att jag har även Windows installerat, när man stänger av Windows så stänger Windows av kortet för att slå av funktionen Wake-On-Lan. I Windows funkar det bra då drivrutinen slår på kortet när man startar Windows, men drivrutinen i Linux kan inte göra det.

I väntan på att någon förbättrar drivrutinen i Linux så löses problemet enklast med att slå på “Wake-on-lan after shutdown” i Windows, då lämnas kortet i fred och allt funkar.

Har du inte Windows installerat längre, eller vill du inte starta det i onödan så kan du manuellt återställa kortet genom att stänga av datorn och dra ut sladden och lämna det så 10-15 sekunder.

Mer information på Ubuntus forum

Räddningen är variabeln http_proxy som du kan sätta, syntaxen är:

http://user:pass@min.fina.url:8080

Då jag inte ville spara lösenordet i klartext så skrev jag ett litet skript som gör att jag kan skriva:

proxy wget http://example.com/file.txt

Det är inte perfekt men ett snabbt lite hack som gör vad det ska.

proxy() {
  echo -n "Username: "
  read -e _username
  echo -n "Password: "
  read -es _password
  echo
  http_proxy="http://$_username:$_password@proxy.url:8080" $@
}

Jag råkade dock nästan direkt ut för problem då saker inte startade korrekt då något är fel på paketet som kommer med Ubuntu 10.04. Förmodligen är Ubuntu skeppad med för ny/gammal version av något python-bibliotek. Lösningen är dock enkel:

Redigera filen
/usr/lib/gdesklets/utils/ErrorFormatter.py
ändra:
def _new_imp(name, globs = {}, locls = {}, fromlist = []):
till:
def _new_imp(name, globs = {}, locls = {}, fromlist = [], test = []):
Klart, saker bör nu funka som de ska.

Du kan läsa mer om det här:
http://forum.linuxmint.com/viewtopic.php?f=90&t=32554

Innan var vi tvungna att köra Windows-binären genom Wine. En lösning som funkade helt ok men långt från bra. Linuxvarianten har nästan alla funktioner som du hittar i Windowsversionen, jag har inte hittat något som jag missar. En av de större sakerna som inte är implementerade i Linuxversionen är reklam så du måste vara en betalande reklamfri kund för att kunna använda programmet.

Spotify för Linux

Det jag har saknat mest med Spotify har varit möjligheten att kontrollera programmet med minna media-knappar som jag har på tangentbordet. De flesta inbyggda programmen lyssnar på dem men enda sättet för mig att byta låt eller stanna musiken har varit att leta rätt på programmet och trycka på “pause”. Det har varit en irritation så möjligheten att just kunna pausa musiken är trevlig att ha lätt åtkomlig om någon pratar med en och man vill få tyst på ljudet fort, att leta rätt på Spotify kan ta ett par sekunder.

Jag hittade lösningen för några dagar sedan när jag hittade det mycket trevliga programmet xdotool. xdotool är ett program för att bl.a. hantera fönster samt simulera tangentryckningar. Jag har skrivit ett litet skript som gör följande:

• Spara undan fönstret som jag har aktivt
• Sök upp spotify och gör aktivt (utan att fönstret blir synligt)
• Tryck på mellanslag
• Återställ aktivt fönster

Här ovan ser du logiken för att hantera play/pause för spotify. Här kommer koden:

cur_focus=`xdotool getactivewindow`
xdotool windowfocus $(xdotool search --title spotify | head -1)
xdotool key space
xdotool windowfocus $cur_focus

Nu är det bara och göra det till ett litet skript och binda “play/pause” knappen till skriptet.

Du kan göra mycket kul med xdotool, jag har t.ex. skrivit en mobilanpassad webbsida som skickar kommandon till min dator som med hjälp av xdotool kontrollerar olika delar som t.ex. pilarna, spotify, mplayer. Allt för att jag ska kunna ligga i min säng någon meter bort med min iPod eller mobil och kontrollera datorn när jag t.ex. ser på film.

Har du hittat någon kul användning för xdotool så skriv gärna en kommentar. Samma sak om du behöver hjälp med att få något att funka.

xdotool -- fake keyboard/mouse input, window management, and more

Som du kanske redan vet är Android öppen källkod, men vad du kanske inte vet är exakt vad som är det, och mer viktigt vad som inte är det.

För nu två dagar sedan så fick Steve Kondik, mer känd som cyanogen som utvecklar cyanogenmod som är en variant av Android (som jag använder) ett brev från Googles juridiska avdelning. Dom krävde att han skulle ta bort mjukvara som Google äger och han inte hade rätten att publicera. Mjukvaran i fråga är saker som Gmail, Maps, Gtalk, Market och nästan “allt google”. Ett dåligt drag för Google, och ett tråkigt drag för oss användare.

Åt ena sidan förstår jag Google, det är deras program som dom har rätten att göra vad som vill med och jag kan förstår att dom vill ha kvar kontrollen över dem, över vilka versioner som installeras var, och när. Men samtidigt är det ett mycket dåligt drag av Google för på sikt kommer det bara motivera folk att utveckla alternativa lösningar (program). Det här kommer bara motivera utvecklandet av öppna program men nu i glappet kan det bli lite jobbigt.

Gmail, Maps, GTalk, YouTube… är alla program som går att byta ut, det finns publika API:er från Google som man kan använda för att få samma, eller nästan samma funktionalitet. Problemet är dock Market, då market är en betallösning och förmodligen innehåller en del DRM så gissar jag på att det kommer bli svårt (om ens lagligt) ett skriva ett program som ansluter till samma databas. Alternativet är att utveckla en helt egen separat lösning. Det är dock inget som är bra för plattformen programmen kommer spridas ut över de olika marknadsplatserna, ingen utvecklare kommer orka publicera sin applikation på alla och ingen användare kommer orka leta på alla. Sedan det där med betalningar, jag litar på att Google hanterar mitt kreditkort korrekt men något litet okänt företag? Nej.

Cyanogen har sagt att han har varit i kontakt med Google och tagit reda på vad exakt som måste bort, det ser ut som att vi kommer ha ett system som startar och går att använda som en telefon (samtal, sms, m.m.) efter att han har tagit bort Googles applikationer. Dock blir det ingen rolig telefon längre så han tänker utveckla en lösning. Programmen som du hade på din telefon när du köpte den har du rätten till, så vad han kommer göra är ett program för att göra en kopia av dem för att sedan återställa dem efter att du har installerat cyanogenmod. Ingen jättebra lösning då vi förlorar framtida uppdateringar på de programmen men vi får åtminstone tills vidare en telefon i det skicket vi vill ha den.

Det ser ut att bli lite mer pyssel i framtiden för att lagligt installera en alternativ ROM på en Android-telefon.

För den intresserade så är en lista publicerad på pastebin över vad som ska bort.

system/lib/libgtalk_jni.so
system/lib/libloc_api.so
system/lib/libpdfreader.so
system/lib/libt9.so
system/framework/com.google.android.gtalkservice.jar
system/framework/com.google.android.maps.jar
system/framework/com.htc.framework.jar
system/framework/com.htc.resources.apk
system/etc/permissions/com.google.android.gtalkservice.xml
system/etc/permissions/com.google.android.maps.xml
system/app/BugReport.apk
system/app/Clicker.apk
system/app/com.amazon.mp3.apk
system/app/FilePicker.apk
system/app/Gmail.apk
system/app/GmailProvider.apk
system/app/GoogleApps.apk
system/app/GoogleCheckin.apk
system/app/GoogleSettingsProvider.apk
system/app/gtalkservice.apk
system/app/ImProvider.apk
system/app/Mail.apk
system/app/Maps.apk
system/app/MarketUpdater.apk
system/app/MediaUploader.apk
system/app/NetworkLocation.apk
system/app/PDFViewer.apk
system/app/SetupWizard.apk
system/app/Street.apk
system/app/Talk.apk
system/app/TmoImPlugin.apk
system/app/Vending.apk
system/app/VoiceSearch.apk
system/app/YouTube.apk
data/app/HTC_IME.apk
data/app/teeter.apk

Du kan läsa minna två tidigare inlägg om ämnet:
Använd din android/HTC magic som modem
Anslut automatiskt med AziLink och Android

Jag har länge väntat på att HTC ska släppa sin modifierade kärnas källkod så folk själv kunde kompilera egna kärnor som bootade på våra 32A-telefoner. Källkoden som kommer från Google, d.v.s. ren Android hänger sig när man försöker boota den på en 32A. Har man dock en 32B som säljs i USA, stora delar av Europa och övriga världen så var det inget problem då den körde ren Android utan problem.

Det som hände i stället var att en person på forumet xda-developers listade ut vad skillnaden var och byggde en kärna som bootade. Koden har nu börjat spridas och hemmabyggda ROM:ar (installationer av Android) har börjat dyka upp. Jag provade en ROM som heter Cyanogen som innehåll mycket intressant, förutom den nya kärnan så har den massa förbättringar som kommer från Donut, d.v.s. nästa version av Android som inte är släppt än.

Vill du prova Cyanogen på en telefon av typen 32A, gå till den här länken:
http://www.swedroid.se/forum/showthread.php?t=1414

Där hittar du en fil som heter signed-cyanm-4.0.1_gbo-32a.zip, notera “gbo”. Det är den som innehåller den nya kärnan.

Vill du prova? Du hittar bra guider på Swedroids wiki, notera att du INTE behöver röra SPL:en för att lägga in den här ROM:en då den är signerad.

För ett tag sedan provade jag den nya kärnan med android-wifi-tether, allt funkade perfekt. Ett trådlöst nätverk skapades som det bara var att ansluta till, det kan inte vara enklare. Nu kan jag använda min telefon som modem så länge den är i lägenheten, jag kan svara, går runt med den och prata, sitta och leka med den utan att sladden är i vägen o.s.v. … en enorm förbättring. Att det sedan inte kräver någon konfiguration på datorn gör att man enkelt kan starta ett wlan någon annan stans och dela med sig till någon kompis om man skulle vilja.

Nu väntar jag bara på skype, en bra twitterklient (inte hittat någon som funkar som jag vill) och en bra facebook-applikation (som funkar som jag vill) så är jag nöjd (ett litet tag)

Jag har skrivit ett par små skript som heter Azid, de reagerar när du kopplar in telefonen och gör att nödvändigt för att du ska bli uppkopplad (föresatt att AziLink körs på telefonen). Skripten har ingen ting med installationen att göra utan är för att förenkla vardagen när du väl har konfigurerar upp saker.

SNotify

Som du ser på bilden så använder jag mig av notifikationssystemet för att meddela händelser, då skriptet bitvis körs av systemet som root så har jag skrivit att litet hjälpskript som heter snotify för att arbeta mig runt lite problem, azid använder det mycket så du behöver ha det installerat. Du kan ladda ner det här: snotif, jag föresätter att det ligger i katalogen  /opt/snotify men det går att placera på andra ställen, du kan dock behöva ändra lite sökvägar.

För att göra ovanstående, skriv:

sudo mkdir /opt/snotify
sudo wget http://nsg.cc/wp-content/uploads/2009/08/snotify -O /opt/snotify/snotify
sudo chmod +x /opt/snotify/snotify

SNotify behöver även en konfgurationsfil, den ligger under /etc och kan laddas ner här: snotif och ska heta snotify.

För att göra ovanstående, skriv:

sudo wget http://nsg.cc/wp-content/uploads/2009/08/snotify1 -O /etc/snotify

Konfigurationsfilen föresätter att du kör Gnome och att du är den enda användaren som är inloggad grafiskt. Med största sannolikhet är du det, och övriga inställningar behöver du förmodligen inte ändra.

För att skriptet ovan ska funka behöver du installera ett litet program som heter libnotify-bin

sudo apt-get install libnotify-bin

Azid

Nu är det dax att installera Azid, tekniken är den samma som med SNotify. Skillnaden är att det är flera filer i /opt/azid så jag har packat ihop dem i ett paket, du kan ladda ner det här: azid.tar.
Konfigurationsfilen finns här: azid

För att göra ovanstående, skriv:

wget http://nsg.cc/wp-content/uploads/2009/08/azid.tar
sudo tar xf azid.tar -C /
sudo chmod +x /opt/azid/azi
sudo chmod +x /opt/azid/azid
sudo wget http://nsg.cc/wp-content/uploads/2009/08/azid -O /etc/azid

Du kan kolla i konfigurationsfilen (/etc/azid) om det är några inställningar du behöver göra, inställningarna som de är bör funka fint. Två saker som du kanske vill ändra på är DNS_TYPE, nu är opendns satt då jag tyckte att operatörens DNS:er var långsamma, för att köra de vanliga ändra den till default. Den andra är START_AZID, när azid inte får kontakt med telefonen så varnar den 1 gång/minut. Det är så jag vill ha det, irriterar det dig så stäng av det genom att sätta den till false.

Få allt att köras

Nu är det bara att få saker att köras automatiskt när du stoppar in telefonen kvar, det gör du genom att ändra lite på udev-regeln vi skriv i mitt tidigare inlägg, ändra den till:

SUBSYSTEM==”usb”,SYSFS{idVendor}==”0bb4″,ATTR{idProduct}==”0c02″,SYMLINK+=”android_adb”,MODE=”0666″,RUN+=”/opt/azid/azi”
SUBSYSTEM==”usb”,SYSFS{idVendor}==”0bb4″,ATTR{idProduct}==”0c01″,SYMLINK+=”android_fastboot”,MODE=”0666″

Skillnaden är ,RUN+=”/opt/azid/azi” i slutet på första raden.

Slutligen

Nu bör saker köras när du stoppar in telefonen, du bör se första bilden nästan direkt när du stoppat in sladden och efter några sekunder en bild liknande den här bredvid (dock inte samma text, jag har ändrat den).

Funkar det inte så hör av dig, chansen är ganska stor att något fel har smugit sig ner då koden inte är så testad. Glöm inte att stätta på AziLink på telefonen först innan du börjar.

Jag har märkt att ibland hakar saker upp sig, det är inget jag har kontroll över från datorn utan felet ligger i android eller AziLink, du kan prova att dra ut och sätta in USB-kabeln igen, och/eller starta om AziLink. Oftast räcker det med kabeln.

Även om det är ganska smidigt som det är nu så vill jag mycket hellre dela med mig av uppkopplingen via det trådlösa nätverket, i det här inlägget på xda-developers så har en haft kontakt med HTC, enligt dem skulle deras modifierade kärna vara ute vid slutet av månaden (i förrgår), så kanske snart så

Vet du inte vad Android är så är det ett operativsystem för smartphones, d.v.s. lite mer avancerade mobiltelefoner. Android är dock mycket flexibelt och det ser även ut att sprida sig till icke-telefoner som t.ex. små datorer (netbooks) och andra små enheter. Hur det går med det återstår att se men android på mobiltelefoner ser ut att ha en ljus framtid.

På bilden ser du de tre modellerna som finns med android installerat på från HTC. Den första heter HTC Dream, eller kort G1. Nästa heter HTC Magic och kallas i bland G2. Slutligen hittar vi HTC Hero som inte har släppts på marknaden än, men kommer gå att köpa snart. Ibland kallas den G3.

Nu är inte det bara HTC som släpper android-mobiler, det finns många andra mobiltelefon-tillverkare på marknaden som vill vara med och släpper egna telefoner med android. Ett exempel är Samsung Galaxy som kommer släppa sin telefon nu i månaden.

Skillnader

Trots att G1:an är från 2008, G2:an från 2009 och G3:an snart kommer släppas så är innehållet väldigt likt. Den största skillnaden mellan telefonerna är designen och att G1:an har ett riktigt fysiskt tangentbord som man kan fälla ut. G2:an och G3:an måste förlita sig på tangentbord på skärmen precis som iPhone.

Som du ser så är skillnaderna inte enorma, lite mer minne i de nyare modellerna men mer än det så är det mindre detaljer, så länge inte 5 megapixel-kamera eller 3.5mm-jack är viktigt, då är det G3:an som gäller.

Att välja

Varför vill jag ha en Android-telefon? För det första kör jag nästan uteslutande Linux till vardags, och jag är stor användare av Googles tjänster. För det andra tycker jag om att utveckla applikationer och Android-plattformen är något jag är mycket intresserad av och vill utveckla mot och förhoppningen är att på sikt t.o.m. utveckla applikationer jag kan tjäna pengar på. Slutligen är min nuvarande mobil riktigt gammal och knappar och saker börjar gå sönder, vissa dagar funkar den som den ska, andra tar det mig flera minuter för att navigera i telefonboken.

Jag har länge kollat på G1:an, just för att den har ett tangentbord. Det är skönt att kunna fälla ut det när man ska skriva lite mer text, det finns dessutom en speciell version av G1:an som går att köpa direkt från Google, den är helt öppen och det finns inga som helst spärrar i den och den är gjort för utvecklare. Utvecklingstelefonen kostar dock mer då man måste beställa den från USA, ca 4800 kr landar summan totalt på, det är med skatt och frakt. Om jag väljer att importera en vanlig G1:a så kan jag hamna på en summa under 3000 kr om jag har tur, dock måste jag förmodligen då köpa den av en privatperson. I Sverige finns inte G1:an att köpa.

G2:an finns dock att köpa i Sverige, binder man upp sig på ett abonnemang på två år så kan man mer eller mindre få telefonen gratis. Om man ändå planerar på att köpa den och ha den tillsammans med ett abonnemang så är det inte ett så dåligt köp. Jag funderar på att i så fall även säga upp mitt mobila bredband och köra allt genom telefonen. Lite mer bökigt men jag kommer tjäna 100kr/mån mot i dag så det är en lockande idé.

Slutligen kan jag vänta på G3:an, både för att köpa den eller för att hoppas på att den kommer knuffa ner priset på de andra två när den kommer. Jag tycker inte alls om G3:ans utseende på mjukvaran, men det går säkert att fixa. Själva telefonen ser bra ut.

Slutligen kan jag påpeka att den G2:an som säljs i Sverige inte kör en “ren” Android installation. HTC har ändrat lite saker i koden som gör att det finns en risk att program som är skrivna för den vanliga versionen från Google inte funkar. Chansen är låg, men finns där. Bra och veta, just nu går det inte att installera om telefonen till en ren Android-installation från Google, orsaken är att HTC har hackat lite i bootloadern och då går det inte att boota de vanliga systemen på den. Ger man det lite tid så kommer det säkert att lösas.

Valet

Även om jag fortfarande är mycket lockad av en G1:a, speciellt en utvecklingsversion så blir valet en G2:a. Jag har haft en iPod touch nu i 1,5 år, jag vet hur det är att skriva på ett skärm-tangentbord och det går bra, tillräckligt bra. Att jag dessutom kan byta två abonnemang mot ett som gör att jag sänker min månadskostnad är även det lockande. Slutligen lyckades jag snacka till mig ett bra erbjudande från tre så nu sitter jag och väntar på att min G2:a ska komma med posten.

Det känns som att jag borde skapa en android-kategori på bloggen nu, jag kommer nog skriva en del om det när jag väl kommer igång.