För en vecka sedan bestämde jag mig att slutligen beställa en ny telefon, mig gamla HTC Magic som jag nu hade haft i ett och ett halvt år började kännas gammal. En av de sakerna jag sagt länge var att min nästa telefon skulle ha ett tangentbord. Jag hade hållit koll på Desire Z i cirka en månad i väntan på att den skulle släppas i Sverige och efter att först fått se G2:an släppas i USA under oktober följt av internationella Desire Z i Europa under september så hade jag tillräckligt mycket information för att slå till med en beställning innan den fanns att få tag på här i Sverige. I torsdags för nu en vecka sedan hämtade jag ut telefonen och jag måste säga att jag är nöjd, riktigt nöjd. Men som alltid så har man synpunkter och här kommer de.

Mjukvaran

Telefonen kommer installerad med HTC:s gränssnitt kallat Sense. Det är en mängt av olika applikationer, widgets och ett omarbetat tema. Det är fortfarande Android i botten men saker ser och funkar lite annorlunda. Jag har aldrig tyckt om utseendet som Sense ger, eller många av dess funktioner och finesser så den störta irritationen jag har haft är just mjukvaran. Nu tänker jag inte kritisera något som jag högst personligt inte tycker om då jag vet att många tycker om Sense. Jag räknar dock med att byta ut mjukvaran mot cyanogenmod som en en ett projekt som utvecklar en alternativ version av Android som i dag går att köra på ett tiotal telefoner. Cyanogenmod är till utseendet nästan identiskt med ren Androd med en del mindre finesser och förbättringar. De har hållit på sedan i Oktober då G2:an släpptes i USA att anpassa cyanogenmod till den, en testversion är nu ute. Då G2:an är nästan identisk som Z så funkar även det på den. Just nu avvaktar jag på att en stabil version är släppt, samt att “rootningen” är lite mer testad innan jag provar själv. Det är redan i dag flera användare på svenska androidsidan swedroid som har börjat installera experimentella versioner av cyanogenmod.

Men mer om detaljer som jag stör mig på i Sense längre ner, nu först kommer hårdvaran. Det som jag faktiskt anser mig ha köpt.

Hårdvaran

Det första jag tänkte när jag tog upp telefonen när den låg fint i sin ask var “vad tung den där”. Något som intressant nog två kompisar även sa som första sak när de fick chans att klämma på den. Visst det är en tung telefon, det är inget jag skulle vilja gå runt med i en bröstficka. Men väl på plats i fickan på mina jeans så vande jag mig nästan direkt av den extra vikten.

Den är ganska tjock då tangentbordet tar sin plats, det är mest det jag märker av när den ligger i fickan men åter igen så vande jag mig snabbt vid det. Det är inget jag har haft något problem med.

De lite mer tekniska specifikationerna är vad man förväntar sig av en Android-telefon i den här prisklassen och känns ganska redundant att rabbla upp här, kort och gott är det en andra generationen snapdragon och är såldes en av de snabbaste telefonerna på marknaden just nu, det märks. Det är en fröjd att använda den jämfört med min nu gamla Magic. Vill du veta mer finns det en bra tabell med tekniska specifikationer på wikipedia.

Tangentbordet
Nu det som är speciellt med telefonen, tangentbordet. Efter att ha hållit ett antal konversationer på den kan jag glatt säga att jag tycker att ett tangentbord är överlägset alla skärmtangentbord. Jag skriver visserligen i dag långsammare på tangentbordet då jag inte än har vant mig vid den lilla formfaktorn men till skillnad från skärm-tangentbordet så trycker jag mycket sällan fel på det fysiska. Det gör att jag totalt sätt är snabbare på det fysiska tangentbordet. Det är riktigt skönt att man slipper trycka fel när man skriver, jag använder t.ex. telefonen en del för att ansluta till en server, på den gamla telefonen satte jag nästan direkt upp ssh-nycklar så jag slapp skriva in lösenordet för att det var så jobbigt, nu en vecka senare så ligger det fortfarande på min TODO, det har inte blivit av då det går så smidigt att skriva in mitt lösenord. Det är ett bra betyg tycker jag.

Det är även skönt att jag inte har ett skärm-tangentbord som äter upp en stor del av skärmytan.

Knapparna är inte så sköna att skriva på som jag tycker de bör kunna vara, man får inte tillräckligt med motstånd eller klick-känsla när man trycker på en knapp. Det är förmodligen en vana, just nu begränsar det min skrivhastighet en del då det känns som att jag missar knappar ibland. För övrigt är det ett riktigt qwerty-tangentbord med där knapparna a-z sitter där dom ska. Mellanslag är stor och sitter i mitten och det finns två shift-knappar som är trevligt. För övrigt sitter punkt, komma, å, ä, ö och snabel-a på egna knappar, dock på konstiga ställen så det tar ett tag att vänja sig vid det. På de övriga tecken och knappar så finns det en funktionstangent som aktiverar resterande tecken. Det finns även två knappar (Æ och Ø) som är helt onödiga för mig som bara just nu tar plats. Det är dock något jag kommer lösa längre fram genom att modifiera dem och lägga någon mer användbara knappar där.

Design av utgångar

Något som jag känner att jag stör mig en del på är placeringen av utgångar då de är i vägen när man håller i telefonen, speciellt när man använder tangentbordet. Att datakabeln sitter under tangentbordet kan jag leva med då den inte sitter så mycket i vägen och det är inte så ofta jag kan se mig använda telefonen samtidigt som den är i. Ljudutgången är det en helt annan sak, jag lyssnar ofta på musik eller podcasts när jag är ute och rör på mig och då är det jobbigt att kabeln är mitt i vägen för handen på vänster sida av tangentbordet. Åt andra sidan är det svårt att plassera utgångarna på ett sätt där de inte är i vägen både i porträtt och landskapsläge. Så jag har ett överseende på den här punkten.

Gångjärnen

Det är många som är orolig för den lite ovanliga lösningen med gångjärnen men jag kan inte säga att det har skapat någon form av problem. Stängd håller den bra ihop, som du ser på en av bilderna längst ner på det här inlägget så håller jag den upp och ner utan problem utan att den öppnar sig. Det slår dock ihop sig själv om den är öppen och hålls upp och ner. Något att tänka på om du brukar ligga och skriva på rygg i sängen/soffan. Notera att du måste ligga med telefonen rakt upp över huvudet för att det ska bli ett problem.

Slutligen mer Sense

Om du vet hur sense ser ut så ser du säkert att jag har bytt ut delar av det. Den delen som jag har bytt ut är hemskärmen, valet blev ADW.Launcher som är en utmärkt applikation som ser ut och fungerar som ren Android med en del extra finesser. Det är samma som används i cyanogenmod. Jag planerar att byta ut telefon-delen samt adressboken så jag tycker mycket bättre om den som kommer med Android. När man väl har lärt sig hantera den ordentligt så är den mycket smidigare. Den detaljen som stör mig mest just nu är en finess som låter riktigt bra på ritbordet och förmodligen är riktigt trevlig på många andra telefoner. HTC har lagt till en lista på de senaste körda applikationerna i notifikationslistan. Som synes på bilden till vänster så funkar det riktigt fint när telefonen är i porträttläge men när man vrider den i landskapsläge som vi Z ägare så ofta har den pga tangentbordet så får vi problem.

Som synes till höger så tar applikationslistan upp hälften av det mycket begränsade utrymmet. Om jag t.ex. har en applikation körande som t.ex. ConnectBot i det här fallet så måste jag scrolla ner för att se den första notifikationen. Det är mycket irriterande, jag ska se om jag kan bli av med den funktionen. Vill jag se de senaste programmen kan jag alltid göra som man brukar göra, d.v.s. hålla inne home-knappen några sekunder.

Slutligen

Jag måste säga att det är den bästa telefon som jag har haft, nu sa jag samma sak när jag fick min Magic så ha i åtanke från vad jag har bytt mellan. Det finns många andra bra telefoner där ute från både HTC och andra tillverkare. HTC Desire Z känns som en telefon som riktar sig till oss som skriver lite mer och inte oroar oss för den extra storleken och vikten. Skriver du bara ett par SMS/Mail och surfar om dagen så kanske man inte kan motivera tangentbordet.

Men överlag riktigt trevlig telefon, jag är riktigt nöjd.